Vägar från 30-/40-talet

[Bengt Jönsson]

Finns det kvar några "tyngre huvudvägar" med samma sträckning idag som på 30-/40-talet och som inte genomgått några större renoveringar?

Länge var ju E6 genom Halland ett "skräckexempel" på detta innan man helt och hållet byggde en ny motoväg i ett annat läge istället för att bygga ut i den befintliga sträckningen.

Ett exempel som jag i skrivande stund kommer på är E20 längs en 70-sträcka strax söder och norr om Hova där det på ett ställe finns en milsten från tidigt 1700-tal längs vägkanten.

/Bengt

[Niklas Bygdestam]

Finns det kvar några "tyngre huvudvägar" med samma sträckning idag som på 30-/40-talet och som inte genomgått några större renoveringar?

Länge var ju E6 genom Halland ett "skräckexempel" på detta innan man helt och hållet byggde en ny motoväg i ett annat läge istället för att bygga ut i den befintliga sträckningen.

Ett exempel som jag i skrivande stund kommer på är E20 längs en 70-sträcka strax söder och norr om Hova där det på ett ställe finns en milsten från tidigt 1700-tal längs vägkanten.

/Bengt

E4 mellan Uppsala och Mehedeby före 2006 bör väl kunna räknas som ett exempel. Den sträckningen hade inte ändrats på mycket länge. Det påstås att delar av den sträckan hästammar ända från 1600-talet. Vägen har bara breddats ett antal gånger. Det är väl egentligen delen mellan Uppsala och Björklinge som varit mest orörd förutom att den breddats vid olika tillfällen. Den delen ersattes 2006 av den nuvarande motorvägen. Björklinge-Mehedeby är också i alla fall till stora delar en gammal sträckning där åtminstone stora delar av sträckningen varit orörd länge. Den delen ersattes nu i höstas av den nuvarande motorvägen. Men det här kanske inte räknas eftersom de här delarna nu är ersatta med annan väg?

En väg som jag tror borde vara åtminstone sedan 1940-talet är E4 mellan Enånger och Hudiksvall. Vägen genom Enånger, Njutånger och Iggesund ser väldigt gammal ut. Det är idag den sydligaste delen av E4 i gammaldags utförande

Men nu håller de visst på och bygger nytt där med som ska ersätta sträckan. Vet inte om jag är glad eller ledsen för detta

[Martin]

Svinesundsbron fram till 2006 då den fick en kompis 

[David M]

På E22 vid Sätaröd på Linderödsåsen drogs vägen utanför Sätaröd på 1930-talet (kan iofs ha byggts tjugo år senare i samband med upprustningen av riksfyran till 13-metersväg mellan Lund och Kristianstad 1954-1957, är osäker här). Vägen som finns kvar än idag var när den byggdes en dödsfälla och är det ännu eftersom vägen kröker sig i en skarp nästan 90-graders högersväng i nedförsbacke. Svängen före Sätaröd fick efterhand öknamnet Folkvagnskurvan eftersom under åren med vänstertrafik hände det att förare från Lundahållet förlorade kontrollen och fortsatte rakt ut i terrängen. Med motorn där bak blev Volkswagens "bubblor" svåra att styra i äkurvan och de var dörfär överrepresenterade i diket. Överlag är E22 bortsett från Kalmar - Söderköping som är i det närmaste helt nybyggd ett bra exempel på en stor europaväg som till en stor del inte har fått en förändrad sträckning de senaste femtio åren. Förutom vägen över Linderödsåsen även mellan Karlskrona och Bergkvara i Småland har vägen samma sträckning sedan AK-arbetenas tid, samma sak med alla andra sträckorna i Skåne och Blekinge som inte är motorväg/motortrafikled. Totalt ca åtta mil på de tjugosju milen mellan Lund och Kalmar.



När det gäller Uppsalas vägar så har dessa en speciell historia och hör samman med de gaturegleringar som genomfördes i Uppsala från drottning Kristinas tid och framåt (160->). Inte nog med att staden blev en klassisk rutnätsstad, även vägarna skulle bli idealiska och gjordes därför spikraka mot norr (Läby där man stötte på sjön/Läbyträsket), öster (Vaksala) söder (Flottsund, vägen mot Stockholm). Vilket kanske egentligen inte varit så där idealt för Upplands fotgängare, mer än en har nog svurit åt de eländiga vinterstormarna i Uppland där nordan/västan/östanvinden piskat mot ansiktet gående på de spikraka vägarna.

[AJ Anders Johansson]

R1 genom Gräna

[Niklas Bygdestam]

R1 genom Gräna

Är inte den vägen nästan K-märkt? Tycker föresten att motorvägen längs med Vättern snart också borde K-märkas för även den känns numera lite kult på sitt sätt

[Bengt Jönsson]

Är inte den vägen nästan K-märkt? Tycker föresten att motorvägen längs med Vättern snart också borde K-märkas för även den känns numera lite kult på sitt sätt

Håller med! 
I.a.f delen mellan Huskvarna och fram till motell "Vätterleden"!
Smal, med snåla vägrenar, en kurvatur som inte skulle tillåtas idag och med korta siktsträckor.  Dessutom att den ena körbanan oftast ligger på en högre nivå än den andra. Avfarter och påfarter som är tydligt "vänstertrafikanpassade" mm

Idag skulle det nog inte ha gått att bygga en såpass tungt trafikerad motorväg vid en såpass tor vattentäkt och genom så både kultur- och biologiskt värdefulla områden.  Det hade blivit ett tung NEJ i alla instanser.

/Bengt

[David M]

Idag skulle det nog inte ha gått att bygga en såpass tungt trafikerad motorväg vid en såpass tor vattentäkt och genom så både kultur- och biologiskt värdefulla områden.  Det hade blivit ett tung NEJ i alla instanser.

/Bengt

Behoven, verkliga eller upplevda, går före miljöhänsyn. Jodå, det stämmer fortfarande trots att det är 2008 och inte 1968 jag skriver.

E6 igenom Ljungskile byggdes för femon år sedan med en sträckning längs havskanten och mot att ett 20-tal äldre villor, varav några var de äldsta husen i samhället, revs. Förrförra året invigdes nya riksväg 23 rakt igenom Sandsbro utanför Växjö. Sandsbro ligger på ett smalt näs vid Helgasjön, delat av en kanal, och här "skaffades" lämpligt utrymme genom att riva kyrkans sommarhem och ett par andra villor till plus att det gamla smalspårets banvall försvann. Däremot så byggdes dessa vägar nedsänkta i "tråg" ett par meter under marken. Vilken var en skillnad mot de ursprungliga planerna där man både i Ljungskile och Sandsbro avsåg att bygga vägarna  upphöjda tre meter ovan marken istället.