Författare Ämne: Europaveghistorie i Norge del I: E6  (läst 3587 gånger)

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
Europaveghistorie i Norge del I: E6
« skrivet: 16 juli 2017, 17:27:03 PM »
Forsøker her å samle det jeg har skrivi om E6 på norsk side. Bilder kommer seinere:

Norges første riksveg (rv 1) kom i 1928 Oslo  - Moss - Sarpsborg - Halden - riksgrensa ved Kornsjø. Svinesundbrua kom i 1946, før det var det ferje over sundet. Etter hvert ble rv 1 endret til å gå Oslo - Moss - Sarpsborg - Svinesund.

Riksvei 50 ble i 1931 navnet på hovedveien mellom Oslo og Kirkenes. Først da var den sammenhengene, dog med 7 ferjestrekninger.

E6 har en interessant historie. I 1950 skulle vel "alle veger føre til ROM", så også E6. Men den hadde en meget trång fødsel i vårt Kongerike. Det fanns planer om annen linjeføring alt i 1956. Først 1965 fikk vi de grønne skiltene som erstattet Rv 1 Svinesund - Oslo og rv 50 videre nordover.

Masse historie her:
https://www.facebook.com/riksvei1/?ref=ts&fref=ts
https://www.facebook.com/riksvei1/videos/800370806673207/
https://no.wikipedia.org/wiki/Europavei_6%27_historie_i_Nordland


Opprinnelige rv 50 hadde strekningen Oslo - Kirkenes gjennom hele "tynntarmen" av et land. Den fulgte i hovedsak dagens E6. Dog gikk den ikke over Karasjok, men via Ifjordfjellet (som nå er rv 98). Men rv 50 var så dårlig, hadde mange ferjer og vinterstengte fjellstrekninger at den fikk bare delvis bli europaveg. Etter FN-planen fra 1950 skulle E6 gå Svinesund - Oslo (tidl. rv 1) og videre via Hamar, Lillehammer, Dombås og Trondheim til Stjørdal, der E75 skulle ta av til Østersund og Sundsvall. Men vegen over Storlien var klar først 1958, og dette antas å ha forsinket innføring av europavegnummer i Norge og antakelig også i Sverige. I en artikkel fra 1956 foreslår Vegdirektøren at E75 blir lagt lengre nord, via fra Verdal til Brunflo. E6 skulle da forlenges til Verdal.

Samtidig eksisterte det planer om å innkorte E6 ved å legge den i helt ny trase som i stort skulle følge Gjøvikbanen fra Oslo til Gjøvik, deretter inn på rv 50 ved Lillehammer. Men da europavegene ble innført i 1965, var det "Hamar-alternativet" som ble valgt, sjøl om det vart ca 5 mil lengre, da vest-alternativet (den såkalte "Opplandsvegen") aldri har blitt noen realitet.

Resten av gamle rv. 50 videre nordover fra Stjørdal via Steinkjer - Mosjøen - Fauske - Narvik og til Kirkenes ble hetende bare riksveg 6 (uten E føre). Samtidig fikk alle riksveger og de fleste fylkesveger nytt nummer, altså fra 1965.

Senere ble rv. 6 bedre, ferjestrekninger ble innkorta eller erstatta og vegen asfaltert slik at den ble godkjent som europaveg, først til Nordkjosbotn (ca 1969) der den møtte E78 fra Finland til Tromsø. I 1978 nådde man endelig helt til endepunktet lengst øst i landet Kirkenes. D.v.s. at man på strekningen mellom Lakselv og Tana bru valgte å legge europavegen via Karasjok og ikke over det vinterstengte Ifjordfjellet, som er en bøyg den dag i dag å forsere. I avisene kunne man i 1978 lese om stor feiring i Kirkenes (Kirkoniemi på finsk, da Finnmark har en stor del etniske finner kalt kvæner). ENDELIG VAR VEGEN GOD NOK, OG E6 KUNNE ÅPNES HELT TIL ROMA. EN STOR BEGIVENHET FOR ET LITE FOLK MED NORDISHAVET SOM NÆRMESTE NABO.

Her en liten hyllest til E6 (og en sønn som snart skal fødes) fra rockegruppa D.D.E.
https://www.youtube.com/watch?v=AozJWhnKv48

Den har en vakker og sterk tekst om en veg som binder land og mennesker sammen:

"Han kjæm inn over Svinesund med trailern nesten tom, og han kjenne at han skulla hatt en blund.
Siste stoppen va i Hamburg, da dæm lasta om, og en kaffekopp da han kryssa Öresund.
Han tar sjansen på at UP har avspasert i kveld. Han må opp te Bodø før det e for seint.
Gjennom Østfold bruke han gasspedal'n som e det liv det gjeld, det han kjøre mot e no som itj kan vent.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

På et langstrekk langsmed Mjøsa gir ein kollega et signal, så han slakke av når han veit kor radarn står.
Gjennom Drivdalen e det veiarbeid, så vei'n e litt for smal. Han e nesten uti elva, men det går.
På ei veikro nordom Stjørdal'n, med hår som bynne grån', Sett en som ska te Skibotn som emmisær.
Det e trivelig å prat litt, men te Bodø må'n, sjøl om Jesus kjæm og dommedag e nær.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

Det e kuling over Saltfjellet, men den legg sæ for ei stund. Så dæm slepp å kjør kolonne gjennom snø'n.
Kanskje va det emmisær'n som fekk ei hjelpandes hand? Når dem kjem te Fauske vinke dæm adjø.
Siste biten inn te Bodø må han gi litt ekstra gass, og no merke han at han plutselig e pigg.
Attmed Sentralsykehuset finn han parkeringsplass, Og går mot fødestua, der han veit ho ligg.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no."

Songwriters: VIKEN, FRODE/LIND, IDAR
E6 lyrics © Warner/Chappell Music, Inc.

E6 i Norge fyller 50 år i 2015:
https://www.nrk.no/trondelag/50-ar-siden-e6-fikk-navnet-sitt-1.12404205

E6 har i over 50 år vært synonymt med Norges eneste landevegs samband til kontinental-Europa. I 1975 var den på europakartet endret til E47, til sterke protester. Som å fjerne Norges ryggrad. Dette er som å ta bort en normanns sjel.

Jeg engasjerte meg den gang og sendte forslag om endringer. Europavegkommisjonen ville erstatte E6 med E45 evt. E47. Og E6 er egentlig også unaturlig etter AGR75 systemet. E2-4-6-8 osv. skulle jo ha vest-østlig retning. I 1990 var mitt forslag:

E45 Fr.havn - Gøteborg - Oslo - Trondheim - Narvik - Tromsø.
E47 G.borg. - Mora - innlandsvegen - Karesuando - Karasjok - Alta - Nordkapp.
E6 Tromsø - Alta - Kirkenes.

Men det er trolig for seint nå. Hadde vi bare hatt en nordisk veg- og nummerplan...............

Men ting kan endre seg.!
« Senast ändrad: 21 juli 2017, 10:30:45 AM av gunn-mas »
Bent Gunnar Mastad

Utloggad Niklas Bygdestam

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 4817
  • Никлас Быгдестам
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #1 skrivet: 17 juli 2017, 04:43:06 AM »
Du sitter med otroliga kunskaper om Europavägar, och speciellt Europavägar i Norge. Det är mycket intressant att läsa det du har att berätta. När man läser om E6 i Norge så verkar norska E6 ha ännu intressantare historik än t ex E4 i Sverige.

Jag känner att jag skulle kunna ställa en massa frågor till dig, men får väl behärska mig lite.

Men det finns en sak som var nytt för mig. Tydligen finns det en del av E6 i Norge som har väldigt obehaglig historia. E6 vid Rognan kallas visst Blodveien och har när jag läser om detta en fruktansvärd historia bakom sig. Många jugoslaver som skickats dit som krigsfångar och fått bygga vägen under vedervärdiga förhållanden och många som dött i detta eller blivit avrättade.

Det verkar som om den största delen av Blodveien fortfarande är i trafik och att det fortfarande är en del av E6. Stämmer detta?
Nej, jag är inte tokig. Jag är bara från Uppsala ;D

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #2 skrivet: 17 juli 2017, 22:21:53 PM »
Du sitter med otroliga kunskaper om Europavägar, och speciellt Europavägar i Norge. Det är mycket intressant att läsa det du har att berätta. När man läser om E6 i Norge så verkar norska E6 ha ännu intressantare historik än t ex E4 i Sverige.

Jag känner att jag skulle kunna ställa en massa frågor till dig, men får väl behärska mig lite.

Men det finns en sak som var nytt för mig. Tydligen finns det en del av E6 i Norge som har väldigt obehaglig historia. E6 vid Rognan kallas visst Blodveien och har när jag läser om detta en fruktansvärd historia bakom sig. Många jugoslaver som skickats dit som krigsfångar och fått bygga vägen under vedervärdiga förhållanden och många som dött i detta eller blivit avrättade.

Det verkar som om den största delen av Blodveien fortfarande är i trafik och att det fortfarande är en del av E6. Stämmer detta?

Jeg formidler det jeg har samlet, Niklas. Det er ikke fra mitt hode. Men jeg deler det jeg mener er det viktige. Blodvegen vet jeg mindre om, og det er neppe noe en trafikant tenker over. Men minnetavlene står der for å minne oss om en historie. Det er lett å kjenne ubehag, men historien er både vond og god på samme tid, faktisk. Og det kan også for en maskinfører være et blodslit å sitte på Caterpillar'n i 10 timer med dårlig betaling.

I blant er det nyttig å påminnes at nummeret på vegen kanskje ikke er det viktigste, men etter min meining kanskje menneskene den i dag betjener. Kommunikasjonene er for kontakt mellom hver og en, uansett om du skal på jobb med sykkel eller på helgetur med familien til fjells.

Det jeg interesserer meg for er å få et nummersystem som er logisk og forståelig for trafikanten, slik at han finner fram til målet til rett tid og i god behold. Derfor gjør jeg dette, samtidig som jeg knytter nye kontakter og skaper vennskap i nye distrikter og land. Og reaksjoner og innspel gjør meg glad, sjøl om jeg ikke alltid har noe svar tilbake.
Bent Gunnar Mastad

Utloggad almeli

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 188
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #3 skrivet: 17 juli 2017, 23:39:04 PM »
Blodveien er en veistrekning nordøst for Rognan i Saltdal i Nordland
som ble bygget av krigsfanger under andre verdenskrig.

https://no.wikipedia.org/wiki/Blodveien

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #4 skrivet: 18 juli 2017, 04:36:52 AM »
Blodveien er en veistrekning nordøst for Rognan i Saltdal i Nordland
som ble bygget av krigsfanger under andre verdenskrig.

https://no.wikipedia.org/wiki/Blodveien

Ser ut til at det er inflasjon i "blodige" veger. Tyskerne såg at veg var viktig, også i de okkuperte områdene, og de var noen mestere. Krigen og okkupasjonen gjorde imidlertid at alt tysk ble satt i et dårlig lys, sjøl om vi altså fikk sammenhengende veg i Nordnorge som har vært til fordel for land og folk.

Bent Gunnar Mastad

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #5 skrivet: 18 juli 2017, 08:33:57 AM »
Som man lover, skal man holde.

Europaveg 6 slik FN-komiteen bestemte i 1950. Vegen videre fra Stjørdal var dårlig grusveg med mange ferjer videre til Kirkenes. Men man hadde nok forlengelsen i tankene, for videre nordover fikk den hete riksveg 6 (uten E).
Bent Gunnar Mastad

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #6 skrivet: 18 juli 2017, 08:37:31 AM »
Tretten i Gudbrandsdalen nord om Lillehammer, der rv 254 tar av.
Bent Gunnar Mastad

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #7 skrivet: 18 juli 2017, 08:39:37 AM »
Dette må være Hundorp vest for Ringebu på 1960-tallet. Gamle vegen skimtes til venstre, i dag gang- og sykkelveg.


I år (2017) ble traseen omlagt til andre sida av elva Lågen:
https://www.vegvesen.no/Europaveg/e6biriotta/e6ringebuotta
Bent Gunnar Mastad

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #8 skrivet: 18 juli 2017, 08:49:19 AM »
Tok meg friheten å stjele et bilde, han tilgir meg nok. Det er Hesseng ved Kirkenes. Stort lenger kommer man ikke, da er det sørover igjen via Karelen til St. Petersburg ved Soumenlahti. Der svenske konger en gang regjerte under namnet Ingermanland.

Skiltinga er på norsk og russisk, men kunne gjerne vært på både samisk og finsk. Vi er jo alle nordboer.

« Senast ändrad: 07 december 2017, 18:22:22 PM av gunn-mas »
Bent Gunnar Mastad

Utloggad Nico

  • Amatörfilosof
  • Administrator
  • Medlem
  • *****
  • Antal inlägg: 4693
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #9 skrivet: 18 juli 2017, 10:28:07 AM »
Skiltinga er på norsk og russisk, men kunne gjerne vært på både samisk og finsk. Vi er jo alle nordboer.

Att man använder nationens huvudspråk på skyltarna har väl att göra med att man som fordonsförare ska kunna [hinna] tillgodogöra sig informationen. Bara det att ortsnamnen är utskrivna med två alfabet stör uppfattningen en del. Det är samma sak i andra delar av Europa, t.ex. på södra Balkan, dvs. liknande problem även där med hur man uppfattar skyltar. 

Idealet är väl annars att istället, på skyltarna, använda ortens namn utskrivet på ursprungsbefolkningens språk. Kanske t.o.m. helt byta namn officiellt. Jämför med hur Mount McKinley 2015 (även om sista ordet kanske inte är sagt) bytte namn till Denali. Frågan är väl dock att det tar tid för folk att vänja sig vid t.ex. Girkonjárga istället för Kirkenes osv.

Utloggad Ersa

  • スクールバス運転手
  • Administrator
  • Medlem
  • *****
  • Antal inlägg: 4167
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #10 skrivet: 18 juli 2017, 11:29:58 AM »
Absolut är minoritets- ursprungs- och grannspråk viktiga att respektera, men som Nico skriver kan det nog bli rörigt om man använder för många språk på alla avståndsskyltar. Däremot är ju två till fem språk vanligt på skyltar som står framme vid infarten till resmålet. T.ex ortsnamn på svenska och samiska vid tätortens början, samt ordet "hamn" på svenska, engelska, finska, polska och ryska i hamnar som har sjötrafik till berörda länder.

Utloggad Niklas Bygdestam

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 4817
  • Никлас Быгдестам
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #11 skrivet: 18 juli 2017, 17:51:22 PM »
Att man använder nationens huvudspråk på skyltarna har väl att göra med att man som fordonsförare ska kunna [hinna] tillgodogöra sig informationen. Bara det att ortsnamnen är utskrivna med två alfabet stör uppfattningen en del. Det är samma sak i andra delar av Europa, t.ex. på södra Balkan, dvs. liknande problem även där med hur man uppfattar skyltar. 

Idealet är väl annars att istället, på skyltarna, använda ortens namn utskrivet på ursprungsbefolkningens språk. Kanske t.o.m. helt byta namn officiellt. Jämför med hur Mount McKinley 2015 (även om sista ordet kanske inte är sagt) bytte namn till Denali. Frågan är väl dock att det tar tid för folk att vänja sig vid t.ex. Girkonjárga istället för Kirkenes osv.

Det är alltid en avvägning med vilka alfabet man har på skyltningen. Serbiska skyltar har vanligtvis två alfabet, dels kyrilliska och dels det vanliga latinska som vi är vana vid. Det kyrilliska används för att traditionell serbiska skrivs med det. Latinska för att serbiska även ofta skrivs även med det. Men också givetvis för att underlätta internationell trafik så folk från andra länder begriper vad det står på skyltarna. Där tycker jag att man har gjort en förnuftig avvägning och gjort en bra lösning som tillfredsställer de allra flesta som kör på serbiska vägar och läser skyltarna.

De enda som möjligen kunde ha önskemål när det gäller text på serbiska skyltar är greker som är på genomresa för att ta sig mot centrala eller norra Europa. Dessa använder ofta vägarna E70 och E75 genom Serbien. En del har säkert velat även ha grekiskt alfabet på skyltningen. Men här får de nöja sig med antingen kyrilliska eller latinska bokstäver. Och greker som reser har oftast lärt sig något språk mer än sitt eget och kan då läsa något av de alfabet som syns på de serbiska skyltarna :)

Absolut är minoritets- ursprungs- och grannspråk viktiga att respektera, men som Nico skriver kan det nog bli rörigt om man använder för många språk på alla avståndsskyltar. Däremot är ju två till fem språk vanligt på skyltar som står framme vid infarten till resmålet. T.ex ortsnamn på svenska och samiska vid tätortens början, samt ordet "hamn" på svenska, engelska, finska, polska och ryska i hamnar som har sjötrafik till berörda länder.

När det gäller språk i grannländerna så är det ofta en avvägningsfråga. I Norge skyltas det på södra delen av E6 Gøteborg istället för Göteborg. På E6/E20 i Malmö skyltas det Köpenhamn istället för København. Men åker man från Köpenhamn mot Malmö så står det Malmø på skyltningen. Kör man E45 i södra Jylland mot tyska gränsen står det Flensborg istället för Flensburg. I dessa fall har man gjort en avvägning och skyltat efter de språk som talas där skylten sitter uppsatt i, och inte på det språk som talas i den ort man skyltar till.

Tyskarna är dock lite mer försiktiga. Åker man på E36/A15 i riktning mot Polen så ser man att de skyltar både Breslau och Wrocław för samma ort. Rent allmänt brukar tyskarna med sin skyltning hela tiden balansera lite mellan vad som orterna normalt heter för den tyska befolkningen och vad den lokala befolkningen i de skyltade orterna kallar sin ort. Men i deras fall kan deras historik ha ett samband med detta också. Att de på grund av det som hände under andra världskriget så skyltar man medvetet på ett ödmjukt sätt.
Nej, jag är inte tokig. Jag är bara från Uppsala ;D

Utloggad Niklas Bygdestam

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 4817
  • Никлас Быгдестам
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #12 skrivet: 18 juli 2017, 18:19:08 PM »
Tok meg friheten å stjele et bilde, han tilgir meg nok. Det er Hesseng ved Kirkenes. Stort lenger kommer man ikke, da er det sørover igjen via Karelen til St. Petersburg ved Soumenlahti. Der svenske konger en gang regjerte under namnet Ingermanland.

Skiltinga er på norsk og russisk, men kunne gjerne vært på både samisk og finsk. Vi er jo alle nordboer.




Här kan man se platsen från Google där denna skylt sitter uppsatt: :D

https://www.google.se/maps/@69.6875792,30.0048218,3a,75y,239.31h,77.16t/data=!3m6!1e1!3m4!1sgoGFb-p2M1J62UYPCovZgA!2e0!7i13312!8i6656?hl=sv

Skylten sitter alltså där E6 och E105 möter varandra. En rätt fascinerande korsning på sitt sätt. E6 avlöses här av E105 som fortsätter mot Murmansk och vidare till Moskva :D

Språkvalet på skyltarna tror jag är vettigt. Finska har nog inte så mycket där att göra. Det är långt till finska gränsen. Här är det Ryssland som gäller. Så det är positivt att man skyltat på ryska. Möjligen däremot att samiska kunde varit med då. Nordbor? Ja jag håller helt med om att de i Murmansk är nordbor. Murmansk ligger på Kolahalvön och det är absolut en del av Norden. Ingen tvekan om saken :) Här är det viktigt att se till att man håller en bra relation över gränsen där och stärker relationerna mellan de områden i Ryssland som ligger nära norska gränsen med Norge. Och det är viktigt att man lyfter fram den roll Murmansk faktiskt har som en stad i de norra delarna av just Norden. För Murmansk har starkare band än många tror :)

När jag nu ändå länkar från Google kan vi ju lika gärna ta en titt på slutet på E6 i Kirkenes. Den slutar där båttrafiken går i Kirkenes. Klicka på länken så ser ni:

https://www.google.se/maps/@69.7279191,30.0731066,3a,75y,328.1h,87.16t/data=!3m7!1e1!3m5!1sBXHGvqsj8rxBtzU9IrK-fQ!2e0!6s%2F%2Fgeo0.ggpht.com%2Fcbk%3Fpanoid%3DBXHGvqsj8rxBtzU9IrK-fQ%26output%3Dthumbnail%26cb_client%3Dmaps_sv.tactile.gps%26thumb%3D2%26w%3D203%26h%3D100%26yaw%3D158.97473%26pitch%3D0%26thumbfov%3D100!7i13312!8i6656?hl=sv

E6:an ser alltså rätt oansenlig ut där i sin ände. Ganska fjärran från den kontinentala karaktär som E6 annars har längre söderut :D
Nej, jag är inte tokig. Jag är bara från Uppsala ;D

Utloggad gunn-mas

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 64
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #13 skrivet: 20 juli 2017, 01:13:55 AM »
Språkvalet på skyltarna tror jag är vettigt. Finska har nog inte så mycket där att göra. Det är långt till finska gränsen. Här är det Ryssland som gäller. Så det är positivt att man skyltat på ryska. Möjligen däremot att samiska kunde varit med då. Nordbor? Ja jag håller helt med om att de i Murmansk är nordbor. Murmansk ligger på Kolahalvön och det är absolut en del av Norden

På et kart over Suomi Finland heter Kirkenes "Kirkoniemi". Finske "niemi" betyr "nes" på norsk.
Ellers på den skandinaviske halvøya har vi språk som kvensk, karelsk og tornedalsfinsk. Nordkalottens historie er mye mer kompleks enn man tror. Her har folket alltid vært på vandring for å overleve. Kriger og svelt har det også vært, dessverre.
https://no.wikipedia.org/wiki/Kvensk
https://no.wikipedia.org/wiki/Karelsk
https://no.wikipedia.org/wiki/Tornedalsfinsk

Litt mer historie, sjøl om det er langt fra E6-stoff.
http://www.sprakradet.no/Sprakarbeid/Stedsnavn/Lar-meir-om-namn/Artiklar/Kvenske-navn-pa-fiskeplasser-i-Altaelva/
http://haraldkyrrewahl.blogg.no/1396648086_vet_vi_hvem_som_var_d.html
« Senast ändrad: 21 juli 2017, 10:36:12 AM av gunn-mas »
Bent Gunnar Mastad

Utloggad Niklas Bygdestam

  • Medlem
  • ****
  • Antal inlägg: 4817
  • Никлас Быгдестам
SV: Europaveghistorie i Norge del I: E6
« Svar #14 skrivet: 20 juli 2017, 02:18:08 AM »
På et kart over Suomi Finland hete Kirkenes "Kirkoniemi". Finske "niemi" betyr "nes" på norsk.
Ellers på den skandinaviske halvøya har vi språk som kvensk, karelsk og tornedalsfinsk. Nordkalottens historie er mye mer kompleks enn man tror. Her har folket alltid vært på vandring for å overleve. Kriger og svelt har det også vært, dessverre.
https://no.wikipedia.org/wiki/Kvensk
https://no.wikipedia.org/wiki/Karelsk
https://no.wikipedia.org/wiki/Tornedalsfinsk

Litt mer historie, sjøl om det er langt fra E6-stoff.
http://www.sprakradet.no/Sprakarbeid/Stedsnavn/Lar-meir-om-namn/Artiklar/Kvenske-navn-pa-fiskeplasser-i-Altaelva/
http://haraldkyrrewahl.blogg.no/1396648086_vet_vi_hvem_som_var_d.html


Norska och ryska är nog vettigt val på platsen och räcker nog bra just där.

Men jag har en mer relevant fråga i sammanhanget. På den tiden då de norra delarna av E6 inte fick vara Europaväg utan bara hette 6 utan E, var det gröna vägnummerskyltar där då? Som såg ut som Europavägsskyltar fast utan E? Hade man så i Norge redan då? För idag finns det ju vägar i Norge som har gröna vägnummerskyltar som ser ut som Europavägsskyltar fast utan E.
Nej, jag är inte tokig. Jag är bara från Uppsala ;D