Bussförare eller "skrotnisse"? Hur blev det så här?

[Ersa]

Om man prompt ska tortera bussarna de sista dagarna på RB-ersättningen kanske man använder just precis rätt bussindivider. Det vore dock en fördel om man kunde ha dem påställda och besiktigade till de lämnas till nästa ägare (i Hölö?).

I framtiden hoppas jag dock att en renovering av "RB28" innebär busstrafik från Åkersbergagaraget.

[M224]

När jag var i London 1998 så åkte jag med flera dubbeldäckare, dessa var väl från mitten-slutet av 60-talet.

Jag noterade att dom inte hade några plåtskador, inte heller var dom slitna invändigt. Man fick leta med pannlampa och lupp efter klo**er och sönderskurna säten. Sverige är tyvärr ett j-ligt slappt land där skolan har haverat totalt mm.

Ungdomsgårdar stängs, politiker ser bara 1 vecka framåt i stället för att tänka långsiktigt. Samma sak gällde Londons t-bana, många vagnar är från 70-talet och det är som natt och dag mellan dom och C6H samt X1.

[virtual1]

När jag var i London 1998 så åkte jag med flera dubbeldäckare, dessa var väl från mitten-slutet av 60-talet.

Jag noterade att dom inte hade några plåtskador, inte heller var dom slitna invändigt. Man fick leta med pannlampa och lupp efter klo**er och sönderskurna säten. Sverige är tyvärr ett j-ligt slappt land där skolan har haverat totalt mm.

Ungdomsgårdar stängs, politiker ser bara 1 vecka framåt i stället för att tänka långsiktigt. Samma sak gällde Londons t-bana, många vagnar är från 70-talet och det är som natt och dag mellan dom och C6H samt X1.

Jag tror städningen är bättre i London än här hemma, åk Picadilly line en fredagkväll o välkommen till chipspåsarnas, ölburkarnas, ciderflaskornas, sönderrivna tidningarnas och godispåsarnas paradis! Det är så äckligt att man undrar om man sett nåt liknande! Däremot är de fräscht uppstädade morgonen efter så för morgontrafikanterna märks inte gårdagens skräpeldorado speciellt märkbart....

[M224]

Jag tror städningen är bättre i London än här hemma, åk Picadilly line en fredagkväll o välkommen till chipspåsarnas, ölburkarnas, ciderflaskornas, sönderrivna tidningarnas och godispåsarnas paradis! Det är så äckligt att man undrar om man sett nåt liknande! Däremot är de fräscht uppstädade morgonen efter så för morgontrafikanterna märks inte gårdagens skräpeldorado speciellt märkbart....

Nu var det inte riktigt det jag menade. Jag pratar om hur skicket är på vagnarna. Hur kommer det sig att bussar som rullat i London i 40 år är fräschare än de bussar som rullat här i 5 år? Och jag tror nog att det är lite tuffare klimat i trafiken i London mot våra småstäder.

Ang sönderrivna tidningar mm, så ser det ut på 172:an varje dag. Jag sätter mig aldrig bakom leden, det är så äckligt att man spyr.

Och den linjen är inte ensam...

Edit: En eloge till förare som plockar ur gamla tidningar, tömmer överfulla papperskorgar, tar bort pantflaskor mm när ni har rast. Ni vet vilka ni är 

[Bengt Jönsson]

Men vi ser ju plåtskador på bussar som i stort sett aldrig rullar i tät stadstrafik. Det är något som förbryllar mig.

För bara nu ca 30 min sedan åkte jag med en Den Oudsten "förlängd kortvagn" i 500-serien här i G på 761.  Målad i "gamla GL-lackeringen", dvs vit med röd-blå-gula "hockeyklubbor" på sidorna.  Det som slog mig var att vagnen kändes ovanligt fräsch och inte heller var "kånnyplatserna"  längst bak "bortvåldade" eller sönderskurna heller. 
Några större synliga plåtskador utanpå syntes heller inte till och automatlådan växlade mju-u-u-u-ukt.. 

/Bengt

[Cero]

Nu var det inte riktigt det jag menade. Jag pratar om hur skicket är på vagnarna. Hur kommer det sig att bussar som rullat i London i 40 år är fräschare än de bussar som rullat här i 5 år? Och jag tror nog att det är lite tuffare klimat i trafiken i London mot våra småstäder.

Det finns ett antal skillnader mellan London och Stockholm. Så länge London Transport själva körde busstrafiken i London plockades bussarna (Routemaster) ned i molekyler ungefär vart femte år. Plåtar byttes, karosstrukturen sågs över, drivlinan renoverades, bussarna målades, etc. Därmed kom i princip en ny buss ut från verkstaden. Alla bussar hade med andra ord en reell snittålder som bara var några år även om födelseattesten sa något annat. Numera har detta förfarande försvunnit, men det finns ändå en stor skillnad.

I London levereras bussarna nya och körs sex-åtta år. Därefter fräschas de normalt upp och skickas ut till en lugnare ålderdom i engelska småstäder (där samma operatörer har trafik). I Sverige gör vi det omvända. Bussarna levereras till mindre städer och lever ett lugnt och stilla liv i åtta-tio år. Därefter, när de börjar bli slitna och i behov av uppfräschning drar man en röd pensel över dem och skickar dem till den tunga stockholmstrafiken. De är således snudd på vrak redan när de kommer hit.

/Cero

[M224]

Det finns ett antal skillnader mellan London och Stockholm. Så länge London Transport själva körde busstrafiken i London plockades bussarna (Routemaster) ned i molekyler ungefär vart femte år. Plåtar byttes, karosstrukturen sågs över, drivlinan renoverades, bussarna målades, etc. Därmed kom i princip en ny buss ut från verkstaden. Alla bussar hade med andra ord en reell snittålder som bara var några år även om födelseattesten sa något annat. Numera har detta förfarande försvunnit, men det finns ändå en stor skillnad.

I London levereras bussarna nya och körs sex-åtta år. Därefter fräschas de normalt upp och skickas ut till en lugnare ålderdom i engelska småstäder (där samma operatörer har trafik). I Sverige gör vi det omvända. Bussarna levereras till mindre städer och lever ett lugnt och stilla liv i åtta-tio år. Därefter, när de börjar bli slitna och i behov av uppfräschning drar man en röd pensel över dem och skickar dem till den tunga stockholmstrafiken. De är således snudd på vrak redan när de kommer hit.

/Cero

Tack Cero, då är jag med 

[Antab]

Vilken diskussion det blev! 

Jag håller med er om det mesta..

Bussar är ju "döda" ting. Det finns ingen annan än förarna själva att skylla på vad gäller de "yttre" skadorna.
Inredningen rår vi inte på, vi väljer ju inte våra trafikanter... tyvärr.   

Frågan jag ställer mig är, vad har hänt med förarkåren??

Klagomålen på bussförarna i Stockolmsområdet haglar över SL-kundtjänst, bussarna är "skrot", stämningen ute på garagen är väl inte alltför positiv och framtiden...?

Har ni något universalknep?

Vad behöver göras?

"Snyggare" bussar?, högre lön?, högre anställningskrav?, mer utbildning?...

Själv kör jag inte buss på heltid längre, jag tröttnade på vissa kollegor som kör sönder grejorna, inte passar tider, m.m., "skiter" i jobbet med andra ord. Och en arbetsledning som klappar folk på huvudet och inte vågar ställa några som helst krav...

Det finns trots allt en positiv sida av jobbet också, å har man en gång börjat köra buss så är det svårt att lägga av. 

Än finns det hopp om framtiden!

[Cero]

Frågan jag ställer mig är, vad har hänt med förarkåren??

Klagomålen på bussförarna i Stockolmsområdet haglar över SL-kundtjänst, bussarna är "skrot", stämningen ute på garagen är väl inte alltför positiv och framtiden...?

Har ni något universalknep?

Vad behöver göras?

"Snyggare" bussar?, högre lön?, högre anställningskrav?, mer utbildning?...

"Universalknepet" i bussbranschen är inte annorlunda än i andra branscher. En verksamhet som går bra, är lönsam, kanske visar lite lagom tillväxt, etc, skapar en positiv "vi-känsla". Det skapar också trygghet, och då menar jag inte i svenska termer av trygghetsnarkomani, utan mer känslan att det finns hopp om fortsatt arbete och framgång om alla lägger manken till. Framgång föder framgång och i normalfallet brukar det smitta av sig på hela organisationen, från högsta chefen ned till städaren (eller vem som nu ska anses vara "lägst" i rang). Därmed är man som individ också mer rädd om grejorna och vårdar både sig själv, sitt jobb och kunden.

Bussbranschen, liksom många andra, dras med hot om ständiga effektiviseringar, upphandlingarna gör att den som gjort ett bra jobb inte nödvändigtvis får fortsätta, priserna pressas ständigt, etc. Detta skapar negativa spiraler hos alla inblandade i form av osäkerhet om jobben, många slutar vilket får kvarvarande att undra vad de själva ska göra, det blir håglöshet, cheferna är pressade och det smittar av sig på personalen, det finns inte pengar till underhåll vilket får de anställda att sluta bry sig, etc.

Att vända trenden från negativ till positiv är inte lätt, men det går. Personligen är jag för konkurrens och tycker iofs inte att det offentliga ska äga, styra och kontrollera all verksamhet, men dagens modell med upphandlingar skapar inte något bra arbetsklimat för någon och ger i mitt tycke inte något speciellt mervärde. Man bör i större utsträckning utgå från kunden (dvs i detta fall resenären) och dennes behov och förväntningar och jobba sig bakåt i kedjan. Man bör se över upphandlingsregler och hitta bättre modeller (jo, jag vet att man är styrd av EU här) och man måste se över vad saker och ting får kosta. Ett exempel på förändring som jag skulle vilja se är att om en upphandlad verksamhet (i detta fall kanske ett bussgarage) fungerar väldigt bra, har bra personal, ger bra service, fina fordon, etc, och kostnaden kan bedömas som rimlig i förhållande till vad beställaren (och i slutänden resenärerna) får för pengarna skulle inte behöva upphandlas. Där borde det finnas incitament att fortsätta avtalet så länge beställaren är nöjd. Det ger incitament till alla att göra ett bra jobb och också ge en chans att få rimligt betalt för det.

/Cero

[Magnus_J]

Edit: En eloge till förare som plockar ur gamla tidningar, tömmer överfulla papperskorgar, tar bort pantflaskor mm när ni har rast. Ni vet vilka ni är 

tack  dock lämnar jag kvar snus på golven.